Oj, länge sen jag bloggade nu..
Idag kommer jag garanterat få folk att skaka på huvet.. Men de skiter jag verkligen i..

För cirka 9 år sen träffade jag min ex fru, allting gick väldigt snabbt. Vi jobbade tillsammans och blev bästa vänner, en kort tid där efter blev hon gravid.. Jag fick aldrig lära känna den kvinnan innan hennes hormoner ändrades och vi fick yttligare ett liv i våra liv att ta hand om, inte nog med jobbet som ju var hennes "livsverk" och hennes eget och tog nästan all vår tid. En underbar son föddes och han fick heta Seth, jag ville första att han skulle heta Ludwig men insåg direkt han föddes att det va min Seth. Helt galen känsla och jag älska honom från första sekund. Åren gick och vi "hade" de bra (tror jag), vi jobbade, jag spelade och vi reste jorden runt typ 2 gånger om året.. Pengar var aldrig något problem, dom fanns alltid till hands. Nåt år efter att Seth föddes så insåg jag att ja inte var närvarande så mycket så jag la ner en stor del av min musik. Från att spela nästan varje helg så spelade ja typ var fjärde/femte helg. Fokusen hamnade på mitt jobb och jag brann verkligen för mitt jobb, nåt år till gick och hux flux va de dags för lilla Lee att komma till världen.. En obehaglig förlossning som sån tur va slutade lyckligt, men fy fan va rädd jag var. Två barn, fru, hus o jobb mer än 24h per dygn som snurrade i huvet knäckte mig totalt.. Jag gick ner mig som fan och mådde som en röv. Varje gång vi åkte utomlands mådde ja som en prins och kände att fy fan va detta är gott. När ja väl kom hem igen så va de jobb 24/7 och jag va åter nere på knäna.. Men ja gjorde aldrig nånting åt det, jag pratade med min fru om det men fick ett: Nej, du behövs på jobbet du får inte göra nåt annat. Hur ska vi klara oss ekonomiskt om du tar ett annat jobb??

Nää, de e klart.. Den standarden som fanns och "behövdes" va inte längre viktig för mig, jag vill flytta och sälja huset, köpa nåt där ja kunde ge MIN själ in i. Men ja blev nerröstad igen.
När jag väl var på botten så kom de sista slaget, hon ville skiljas från mig, jag va inte längre attraktiv som man, jag gav inte hundra procent på jobbet längre. Uscha mig..
Ja rasade så klart som en fura och kände som om jag vill ta min bil och fronta en lastbil varje dag jag körde till jobbet.. Men nånting stoppade mig varje gång. Jag vet jag stannade min bil i vägkanten många gånger och bra bröt ihop.. Visste inte hur fan ja skulle fixa detta livet. Men de blev bättre, ja hittade sätt att få mig att må bättre, jag sökte feedback hos andra kvinnor och fick det.. Och när jag väl stod stadigare än jag någonsin gjort så kommer hon tillbaka.. Men varför?
Är jag värd nåt nu igen?
Så dum som jag va så försökte vi igen, redan från dag ett kände jag i ryggmärgen att detta kommer jag ALDRIG fixa och mycket väl det tog inte många veckor innan aktiviteterna var igång igen och jag var oattraktiv eller nånting för hon fanns då inte hos mig. För att försöka hitta rätt så skrapa vi ihop alla pengar vi kunde få och fixade en resa till USA åt oss, men fy fan vilken resa.. Allting som varit kom fram på denna resan och i tusen gånger värre.. När allt detta uppdagades så svartna allting för mig, jag hade varit uppe på toppen och mått bra, känt mig som en starkare man och börjat hitta rätta vägar i livet, sen fick jag detta svart på vit på ett hotellrum i San Francisco. Allt svarta som sagt och jag slog sönder hela hotellrummet, jag var så sjukt sårad och
ledsen och oförstående över hur en människa som jag levt med i 9år kunde göra nånting sånt mot mig. Ja, jag gav henne en örfil och de skäms jag än idag för. Även om jag i mina dagar slagit många grabbar blodiga ute på krogen så är den örfilen de värsta jag gjort och de kommer jag ångra i hela mitt liv. Inte på nåt sätt för att nånting skulle blivit bättre utan bara för att det är såå fruktansvärt fel att slå kvinnor.. Väl på hemplan igen så kan allting svart på vit igen och vi beslöt oss för att dela på oss för gott. Ett beslut som var så jävla tungt, men konstigt nog bara den första dagen.. Dag 2 så började jag återigen se mig och vad jag ville med mitt liv, jag hade inte längre någon som sa åt mig vad jag skulle jobba med eller ha på mig för kläder.. Jag var och kunde äntligen vara Marcus.
Efter den dagen i Augusti så har mitt liv stegrats, jag möte en man i Malmö som berättade om mitt liv och hur djävulskt jag haft de, han berätta om min pappa och även om en x flickvän som blivit gravid någon gång för länge sen, men tagit bort barnet, det blev en dotter. När jag hörde allt detta så var de som om han läste en bok om mitt liv, saker som jag aldrig någonsin berättat för någon satt denna man och sa till mig. Han berätta även om saker som skulle inträffa och lite hur mitt liv skulle bli framöver, ekonomiska svårigheter, mycket musik, kvinnor i massor och visa hemska saker som jag tänker hålla för mig själv..
Alla dessa saker har änså länge stämt, jag har varit ett litet svin när de gäller tjejer, jag har spelat sjukt mycket emellanåt, jag jobbar med musik dagligen och börjar mer och mer komma in i att skriva min egen musik igen.. Ekonomiska svårigheter.. NO SHIT!! Att gå från en lyxlön till nästan så man knappt går runt är inget man skryter med..
Men vet ni va?
Jag bryr mig inte för jag mår bra, jag är harmonisk i mig själv och jag är JÄVLIGT lycklig över hur mitt liv är idag.
Min jättegoa Therese nere i Malmö har varit min allra största stöttepelare genom denna tunga tid och nu går hon själv igenom en tung period och jag har lovat henne att jag kommer vara där för henne så fort hon piper. Och jag kan faktiskt säga att Therese känner mig bättre än någon gjorde på 9 år.
Konstiga saker händer helt klart i livet och vem tror på ödet eller vad ska man tro på?
Allt jag skrev innan om den här mannen i Malmö, Jo tjena, så va de nog och så kommer de nog bli.. Hahhaa, jävla flum.
Tills pang boom, en helt annan människa säger exakt samma saker till mig och berättar dessutom hur en man sitter vid ett köksbord med en kopp kaffe (okej sorry de va en öl) lägger sitt ena ben över de andra och händerna bakom nacken och gungar lite. Denna mannen är lång, mörk och har lite skägg på hakan, han är besviken på mig och hur jag har hållt på med tjejer fram o tillbaka, han vill inte att jag ska bli som han var när han va ung. Va fan är detta?
Genom denna människan får jag så mycket info om min döda pappa så de är overkligt, jag kan inte annat än att le och bara njuta av att jag vet att han har det bra. En stund senare berättas de om en äldre kvinna som led väldigt mycket innan hon dog, hon låg på sjukhussängen länge och i slutet ville hon bara bort. Denna kvinnan satt alltid i ett hörn och bara njöt av hur hennes barn och barnbarn (jag) lekte runt i hennes hus och hon servade alltid med allting. Min pappa visste detta och valde därför att inte ta emot medicinerna han fick när han låg på sjukhuset utan valde att lämna oss utan att plågas. Pappa rensade alla sina recept på mediciner innan han blev sjuk och dog dessutom. Han visste precis som farmor att det va på gång. Den tyngsta men ändå skönaste känslan var när jag fick veta att där var en 10 årig flicka tillsammans med min pappa. Hon va lång, smal och blond precis som sin mamma, hon satt dessutom i sin pappas knä och i hans närvaro alltid för att stötta honom och pusha honom rätt. En tid hade hon dessutom väldigt roligt med sin lille bror men då var hon bara 5 år och lille bror Seth va endast 3.. Han kallade henne för Maggot.

Jag vet inte vad ni andra tror på men jag tror helt klart på att dom finns hos oss alltid, mitt liv var uppstyrt att bli på detta sättet av en anledning, om det inte gått snett i mitt äktenskap hade jag då gått till denna man i Malmö och fått reda på alla dessa saker och hade jag då träffat på denna människa som återigen berättar alla dessa underbara saker för mig.. NEJ!!
Då hade jag suttit i ett vitt, tråkigt, livlöst hus, jobbat på ett företag som jag inte tyckte om. Inte fått ge de mitt hjärta vill ge och inte fått göra det jag allra helst vill göra i livet..
LEVA!!

När jag skrivit så här tunga och ärliga saker brukar jag alltid sluta med nåt fyndigt som typ: Ta hand om era vänner och lev livet..
Men jag säger som en i mängden sa: FUCK YOU!! för de e precis så du skulle säga det Marcus.